Sverige

Klipp ur Förintelsens ögonvittne

Emerich Roth överlevde förintelsen. Efter andra världskrigets slut flyttade han till Sverige för att vara tillsammans med sin syster Elisabeth, den enda familjemedlemmen som han hade kvar. Han pratade sällan om kriget och sina hemska upplevelser. Men så en dag fick han se en grupp ungdomar göra Hitlerhälsningar, och då förstod han att det var dags att berätta.

Kategori: 

Andra berättelser om Hat och Rasism

Mot alla som är annorlunda

Hatet kan ju vara så stort och brett. Inte bara mot olika slags folkgrupper, utan mot alla som är annorlunda. Mobbning är ju också ett slags hat, som förekommer ofta – både på skolor och på arbetsplatser.

Jag vill att rasismen förbjuds

En gång ville jag bara prata med en nazisttjej, men det enda jag fick tillbaks var slagord som rasförrädare, negerälskare eller pundarjävel, efter detta har jag bara känt HAT, HAT, HAT till dessa människor och deras åsikter.

Alla borde få en andra chans

Förut tyckte jag att alla skinnskallar och rasister m.fl. var helt sjuka i huvudet eftersom de hatade mörkhyade och för att de slog ner en massa människor.

Paniken, hopplösheten och undret

Andra världskriget var slut. Efter ett besök i hemstaden insåg Emerich Roth att han inte längre hade något hem eller någon familj. Emerich greps av panik och reste till Italien där han anslöt sig till en grupp judiska ungdomar på väg till Israel.